Vilken ynnest att få vakna upp till denna vackra  vy över Pitkäsuando. 

Curt satte upp en ny saltsten till älgarna ute på myren och vi satt ute och grillade korv till lunch.

På eftermiddagen hade vi hundspannen med turister från Hotellet utanför stugan på isen, likaså kom skoter karavanen i mörkret på väg tillbaks till hotellet så helt ensamma var vi inte ute i ödemarken.

 

Ett skönt bastubad blev det även  i kväll.

Idag slog mina drömmar och förhoppningar in och vi kunde ta skotern till vårt älskade Muotka.
Kom dit vid 13 tiden och strax efteråt fick jag ett samtal från min Reumatolog som skulle meddela om det nya läkemedlet Sandimmun och precis som min känsla var så fick jag inte börja med det pga kortisonet som jag äter. Nu finns det tydligen ingen mer medicin som jag inte tidigare har testat och fått biverkningar utav. Känns lite sådär att enbart Kortison hjälper någorlunda men jag har iaf fått en remiss till Endokrinologen i Sunderbyn så mitt hopp står till dem.

Vi fick en skön dag och kväll i vårt lilla Paradis. Curt var och pumpade upp vatten till bastun
                                                 
som eldades varm och vi fick ett skönt bastubad på kvällen.
                                                 
Fullmånen lös upp i mörkret så vackert.
                                                   

 

Började morgonen med ett telefonmöte med min Reumatolog som handlade om min tänkta nya medicin Sandimmun som jag skulle ha börjat med redan förra veckan men som jag satt och läste om kontraindikationer med andra läkemedel som jag äter. Tyckte inte det kändes ok att börja med denna medicin som dessutom skulle ner montera mitt immunförsvar som redan idag är obefintligt och dessutom inte skulle passa ihop med de preparat jag äter idag. (Sandimmun ges till transplanterade patienter för att stärka cellkärnan och ifrån stötning.) 

Jag blev inte så mycket klokare av vårt samtal och uppenbart inte doktorn heller eftersom hon skulle prata med sina läkarkollegor och ringa mig i morgon bitti igen, samma skulle hon diskutera om mitt Hydrokortison som jag har för Binjurebarkssvikten eftersom mina tabletter enbart räcker till 29/1 och de på Reumatologen vägrar skriva ut något nytt recept så jag behöver ringa Sophiahemmets Endokrinolog varje gång, till saken hör att min Reumatolog nu skrivit en remiss till Endokrinologen på Sunderbysjukhus så jag förstår inte varför det ska vara så svårt att skriva ut ett nytt recept. Till Sophiahemmet har jag inte krafter att ta mig i mitt tillstånd som det är nu.

Ja vi får väl se vad jag får för svar i morgon. Detta tog iaf mina krafter för denna dag så den har mest gått till vila. 

Köttsoppan blev iaf kokt och middagen smakade bra när Curtan kom från jobbet.

Kvällen tillbringades i TV soffan med Sveriges Mästerkock och Sverige mot Norge.

 

Så var det en morgon som hade lång startsträcka igen, kortisonet och hydrokortisonet räcker inte till och jag borde fylla på till natten också men eftersom sömnen är så bristfällig om nätterna så skulle jag väl inte sova alls.
Idag har det varit + grader igen och jag har inte varit utanför dörren idag heller men jag har iaf sett att månen håller på att växa sig full igen så den 10/1 är det fullmåne.
Hacke Hackspett har varit på besök,

Planering ingår inte längre i mina tankar eftersom jag aldrig vet hur jag mår men idag har jag haft en sån längtan till Muotka och har försiktigt börjat fundera på om vi inte skulle kunna ta oss dit till helgen, hoppas, hoppas att det ska fungera.

En något bättre morgon att vakna till. Curtan åkte för att jobba på ICA Torget och jag upptäckte att jag hade jäst i kylskåpet som precis hade gått ut så det blev att testa ett nytt enkelt recept på Skogaholmslimpor som blev jättegoda.
Fick besök av Ebba som kom med så fina värmande handledsvärmare till mig, utmärkt för mina svullna onda handleder och händer.
Lite senare fick jag även besök av Eva som kom förbi innan jobbet och ett telsamtal från min gamla arbetskompis Rutis från tiden när vi arbetade på  Söderbysjukhus inom administrationen 1981-1991.
Så roligt med lite socialt umgänge eftersom jag själv har svårigheter att åka ut för att umgås med folk då mitt immunförsvar är så risigt.

Lång  start sträcka idag igen men mysigt sällskap av goa Smilla som tröstar matte som inte mår så bra💗
Idag har iaf julens alla tomtar åkt ut med hjälp av Curtan, skönt. Så mycket mer har inte hänt här hemma mer än middag som bestod av rester som man behöver ta hand om ibland. Blir väl en stunds vila i soffan och lite senare en skön bastu.

Idag har jag förflyttat mig tillbaks till 2014, va kul det är att sitta och minnas tillbaks.

En kall januari dag.

I mars åkte vi till Sthlm i ett par veckor och Smilla fann sig snabbt i att bli stadskatt och gick snällt i koppel trots skrammel från tunnelbanan och bilarna.

och vi vande oss snabbt vid att vara lediga och strosa runt på stan

Hann träffa mina vänner från förr, Marina och Maggan från tiden när jag arbetade på Momentum.
Vi hann även fira Sebastian som blev 25 och honom firade vi på vår favorit restaurang Koh Phangang på Söder och även Curtans syster Mimmi som blev 60 år firades.







i Maj när isarna lättade åkte mjärdarna i ån och mycket abborre blev det att rensa.
Tyckte det var tråkigt när pluggandet tog slut så jag började att plugga Akutsjukvård och gjorde min praktik på Ambulansen och Akutsjukvården i Pajala.

1 Juni kom vår traktor till gården och den har verkligen kommit till nytta alla årstider.

Evve kom som hon brukar på sitt sommarlov

likaså gjorde Sofia och Lea och vi var förstås i Muotka och många bad blev det.

I Juli följde vi kära farbror Reinhold till den sista vilan och faster och kusinerna Birgitta och Margareta var här.

Tråkiga November trollade vi bort och åkte till Sthlm och sen vidare till Las Palmas i 14 dagar

 




När vi kom hem 1 December så flyttade fina Ria hem till oss på heltid, tidigare hade hon bara varit på lite invänjning hos oss. Smilla fick en ny go hund vän att mysa med.

Till Julen kom Johanna, Frida och Evve

Ja det var 2014. Utöver det så satte vi en massa potatis, odlade mycket annat, jagade älg, jobbade en massa, bakade massor av bröd, fika och tårtor. Funderar hur man orkade och hann med allt men roligt hade vi.
Nu är det bara bastun som återstår för denna kväll innan det är dags att krypa till kojs.

                         

                 

Trettondagsafton 2020, en vacker morgon och -22 grader på morgonen. Hälsomässigt en lite bättre dag eftersom jag höjde kortisonet igår, till och med febern var på lägre nivå, bara 38 grader när jag vakna. I går pendlade den mellan 39-40 hela dagen.

Curtan for på en skotertur till  Muotka men jag valde att stanna hemma, tyckte inte att min kropp orkade med någon utflykt trots att jag gärna hade velat dit jag med.

Gjorde något jag tänkt på sen innan jul och det var att baka biskvier och goda blev dom.

Idag har jag tänkt tillbaks på 2013, ett år som innehöll både sorg och lycka.

I Januari flyttade lilla Smilla hem till mig och Frej och de blev de bästa vänner 💟

I April flyttade vi från huset på Myrmarksvägen i Stuvsta

4 Maj fyllde kära farbror Reinhold 100 år, på fotot jag med jubilaren och faster Elsa.

Många besök hos mamma blev det också, här med Britta.

I September jagades det älg

3 Oktober var en sorgens dag när lilla mamma somnade in i den eviga vilan.
9 Oktober hade vi en bisättning här hemma och 19 Oktober begravning.

               

I November var jag tillbaks i Stockholm och nu bodde vi i en liten lgh på Pelargatan, grannar med Globen. Jag gjorde min praktik på Villa Cederschiöld som var en dagverksamhet för dementa. Mina studiekamrater Josefine och Madelen samt vår fröken Hannele kom också till Sthlm och vi var på studiebesök på Silvia hemmet.

        

 

14 November blev Smilla 1 år och samma dag tog vi farväl av vår älskade Frej som blev 14 år, han blev hastigt sjuk och det bästa var att låta honom somna in.

 

Den 2 December fick vi hem Frejs urna och denna bild säger mer än alla ord i världen 💖

3 December startade jag och Smilla vår resa hem till Tärendö igen.

 15 December blev vi färdiga Undersköterskor.

Ja det var ju en hel del som hände även detta år och det var ett evigt flackande på E4:an mellan Stuvsta och Tärendö och de resorna saknar jag inte det minsta även om jag emellanåt kan sakna Sthlm, framförallt för att mina flickor och barnbarnen bor där. Hoppas den dagen kommer snart när jag är så pass kry att jag orkar med en resa till dem.